kuttlugg

Allt är bara skit... Ja vet inte va ja vill me livet längre. Känner mig som ett tomt skal som bara går omkring. Går på reservlåga hela tiden. Livslusten är som bortblåst... Ja har försökt intala mig sj att allt är så jävla bra å att de kommer ordna sig att allt kommer bli underbart. Men så funkar de ju inte i verkligheten. Verkligheten är fruktansvärt hård.. Ja är så jävla trött på att alltid få lov ställa upp på alla och sätta andra i första hand. Efter vägen har ja tappat bort mig sj å satt mig sj åt sidan för att få vardagen å fungera å att få alla andra att må bra.. Men JAG då, är de inte meningen att ja oxå ska kunna få må bra å få sånt ja vill i livet?? Eller är ja självisk när ja säger så? Hur fan ska man kunna älska nån annan när man inte ens kan älska sig sj... Ja behöver va ensam för att ta reda på va ja vill me livet.. De är fruktansvärt tungt å jobbigt å inget ja vill men hur fan ska ja göra!!